Sömn = Bristvara

Sömn är just nu en bristvara i mitt liv.
Sonen sover väldigt dåligt när han är sjuk. Han är som ett klistermärke på mig hela natten. Även om jag går upp och byter sida i sängen så går det 2 minuter så är han där.
Det är väl så med mammor.
Han pratar, viftar och sparkar nu också. Man får inte en lugn stund.
Själv sover jag knappt alls när jag är sjuk. Vaknar, ligger vaken flera timmar, somnar en halvtimme, drömmer nån idiotisk dröm om nåt jag glömt att göra. Så håller det på.
Nu är vi inne på - typ natt 6....

Men, igår! Då somnade jag så bra. Och sov flera timmar.
Tills bilen som sopar gatan kom.
Normalt sett skiter jag i den, men just denna natten satte jag mig käpprätt upp i sängen med ett rungande HELVETE rakt ut i rummet.
Just denna veckan har jag bil. Som stod på gatan. I vanliga fall skiter jag i när dom sopar gatan för det berör inte mig ändå. Men just nu - berör det mig. Eller min plånbok.

Far upp ur sängen, ut i vardagsrummet för att där häva mig ut ur fönstret för att se gatan.
Såg bilen. Och en massa andra bilar. Helt fullt.
Hmm.... Märkligt.
Försöker se skylten för att se vilka tider som gäller. Det går väl inte se vad det står på den. Även om jag helst inte vill erkänna det så ser jag ju lite sämre nu. Än för ett år sen. Typ.
Grabbar kameran som ligger jämte och häver mig ut genom fönstret och försöker zooma in skylten. Det syns inte bättre för det. Lyckas komma åt avtryckaren vilket gör att gatan lyser upp av min blixt på värsta ovädersvis. Ups!
Upptäcker då grannen i huset mittemot. Som tittar på mig. Och säkert gjort det ett tag.
Vad gör man?  Nickar lite lätt som nattlig hälsning och drar ner persiennerna.
Internet! Allt finns på internet!
Tillbaka i sängen och letar febrilt. Och - hittar vad jag söker. Just den gatan jag står på sopas bara jämn vecka. Alltså inte nu. Jippie!

Andas ut. Behöver inte springa ner i pyjamas för att flytta bilen. Kan lugna nerverna.
Klockan är 03.30. Jag sov i alla fall 4 minuter efter det, tills klockan ringde....