Puh!

Nu är hösten här...
Den har dragit in i Göteborg med fullt blås. Det regnar. Väldigt mycket.
Blåser. Ännu lagom.
Men framförallt - det börjar bli grått.

De senaste veckorna har varit hektiska. Mycket jobb. Fruktansvärt mycket jobb. Sjukdom och en spökande axel. Har gått på Alvedon i en vecka nu. Dålig sömn.

Men idag - kändes det som jag klev över tröskeln. Kampanjen på jobbet är ute och rullar. Vi kan inte göra mer just nu. Och det blev bra! Såg lite ljuset i tunneln.
Bättre i halsen och nu ska vi bara få bukt med axeln. Men nu har jag inte ätit en tablett sen vid lunch, så det kanske går. Hoppas på sömn!

Sömn = Bristvara

Sömn är just nu en bristvara i mitt liv.
Sonen sover väldigt dåligt när han är sjuk. Han är som ett klistermärke på mig hela natten. Även om jag går upp och byter sida i sängen så går det 2 minuter så är han där.
Det är väl så med mammor.
Han pratar, viftar och sparkar nu också. Man får inte en lugn stund.
Själv sover jag knappt alls när jag är sjuk. Vaknar, ligger vaken flera timmar, somnar en halvtimme, drömmer nån idiotisk dröm om nåt jag glömt att göra. Så håller det på.
Nu är vi inne på - typ natt 6....

Men, igår! Då somnade jag så bra. Och sov flera timmar.
Tills bilen som sopar gatan kom.
Normalt sett skiter jag i den, men just denna natten satte jag mig käpprätt upp i sängen med ett rungande HELVETE rakt ut i rummet.
Just denna veckan har jag bil. Som stod på gatan. I vanliga fall skiter jag i när dom sopar gatan för det berör inte mig ändå. Men just nu - berör det mig. Eller min plånbok.

Far upp ur sängen, ut i vardagsrummet för att där häva mig ut ur fönstret för att se gatan.
Såg bilen. Och en massa andra bilar. Helt fullt.
Hmm.... Märkligt.
Försöker se skylten för att se vilka tider som gäller. Det går väl inte se vad det står på den. Även om jag helst inte vill erkänna det så ser jag ju lite sämre nu. Än för ett år sen. Typ.
Grabbar kameran som ligger jämte och häver mig ut genom fönstret och försöker zooma in skylten. Det syns inte bättre för det. Lyckas komma åt avtryckaren vilket gör att gatan lyser upp av min blixt på värsta ovädersvis. Ups!
Upptäcker då grannen i huset mittemot. Som tittar på mig. Och säkert gjort det ett tag.
Vad gör man?  Nickar lite lätt som nattlig hälsning och drar ner persiennerna.
Internet! Allt finns på internet!
Tillbaka i sängen och letar febrilt. Och - hittar vad jag söker. Just den gatan jag står på sopas bara jämn vecka. Alltså inte nu. Jippie!

Andas ut. Behöver inte springa ner i pyjamas för att flytta bilen. Kan lugna nerverna.
Klockan är 03.30. Jag sov i alla fall 4 minuter efter det, tills klockan ringde....

Sjukstugan dammsugen

Sjukstugan fortsätter.
Jag fick också en släng. Ont i halsen och 39 graders feber.
Så idag har vi varit hemma och tagit det lugnt. I alla fall jag. Sonen blir piggare för varje timme.
Vilket kan vara lite jobbigt för en sjuk mamma...

Men han är så snäll och kommer och klappar på mig och undrar hur jag mår. Helt plötsligt tog han fram dammsugarn. "Ligg du, mamma! Jag dammsuger lite under tiden." Och det gjorde han. Snart 5 år.
Själv studerade jag detta från sängen och funderade lite:
Barnarbete eller målbild? Same, same...
Bestämde mig för att det var kreativt förverkligande.
Han var själv nöjd. Riktigt nöjd.
Bästaste sonen. Ever.

Något av en lyx

Jag har fått enormt mycket plats i min garderob. Eller rättare sagt - jag har fått en hel extra garderob. Och en byrå. I samband med att vi blev en mindre i det här hushållet blev det en garderob och en byrå extra. Till mig.
Fint.
Något av en lyx.
Och nu är det snart ordning och reda också. Bara tre hyllor kvar.
Det är helt otroligt att man kan ha så mycket plats. Det är till och med luft mellan galgarna. Ser ut som i en dyr affär. Tiden när man var tvungen att trycka, med all kroppskraft bakom, isär galgarna för att få in den där sista galgen är över. Fantastiskt.

Det är dock inte så fantastiskt när man upptäcker allt som finns i garderoben. Allt man har glömt eller förträngt. Stackars kläder! Bara hänger där och blir aldrig använda. Skärpning!
För ett tag sen när jag besökte det blågula varuhuset kom jag plötsligt på att jag behövde ett par svarta  jeans. Svarta. Inte gråa. Som alla svarta blir så småningom.
Jättebra. Det var till och med så bra att det blev två par. De var ju så billiga.
Skönt, nu har jag två nya svarta byxor till hösten.
Vid genomgången av garderoben idag visade det sig att de två plötsligt är.... Fem.
Men inga gråa.

Kreativ sjukdom

Sonen är sjuk. Inte bra. Särskilt inte när sommarens sista suckar sker utanför fönstret...

Men vi drog ner alla persienner och rullgardiner och stannade inne. Då såg det som det var alldeles grått ute. Det funkade. Trots trött son och vilopauser emellanåt så var det inget fel på kreativiteten.
Här byggdes bilbanor, det blev hästtävlingar och en hel konstruktion av en hiss. Inte dåligt.
Nu sover alla hästar och bilar. Och son. Och katt. Inte jag.